Mitt namn är Anita Sundh och jag bor tillsammans med tre britter i Växjö. Jag planerar att föda upp främst mönstrade brittiska korthår med och utan silver i liten skala under stamnamnet S*Papadino’s. Min målsättning är trevliga och sunda britter som förstås också ska vara rastypiska. De katter som ska användas i avel kommer att testas för de ärftliga sjukdomarna HCM (en hjärtsjukdom) och PKD (en cystisk njursjukdom). De blir också blodgrupperade samt testade för virussjukdomarna FIV och FeLV.

Mitt stamnamn Papadino's beror förstås på min hane Dino. När han blev pappa första gången fick han smeknamnet pappa Dino av min far. Eftersom jag redan då gick i stamnamnstankar så fanns det plötsligt bara där. När det var dags att fylla i stamnamnsansökan hade jag jättesvårt att komma på några alternativ - något annat stamnamn kändes inte möjligt. Så det var nervösa veckor innan jag fick positivt besked från SVERAK.

Jag har alltid haft djur omkring mig, är uppväxt med hund, undulater, kanin m m. Min första katt blev norska skogkatten Amanda. Brittägare blev jag första gången hösten 2003, då jag efter att min älskade Mandis farit till katthimlen var sugen att prova på en "ny" ras. Jag hade tidigare besökt kattutställningar och då blivit förtjust i de stora, runda, goa britterna. Hur som helst hittade jag en underbart söt lilasköldpadda hos Annette på S*Jazzi'n vid namn Dixie. Dixie är en härlig, kastrerad dam som först och främst är min sällskapskatt även om hon på ”gamla dagar” fått prova på hur det är att ställas ut.

2005 blev jag med britt igen. Jag hade då efter att ha sett ett foto på en underbar bruntabbybritt bestämt mig för att en mönstrad britt, det ska jag ha. S*Näckrosen's hade en liten, liten, svartsilverspotted, orangeögd kattunge som hette Dino. Att han bara varit hälften så stor som syskonen vid födseln gjorde inte någonting, jag skulle ju ha honom som sällskap. Men så frågade Anita på Näckrosen’s om jag inte skulle prova att ställa ut honom "en gång - eftersom han är så proportionerlig”. Så gick det som det gick och den en gång så lilla kattungen är idag en betydligt större och kraftigare fertil hane som kan titulera sig Grand Internationell Champion!

I början av 2009 styrdes så kosan mot södra Jylland för att hämta hem min tredje britt, den svartsilverspottade Ella af Clipper, även hon orangeögd. Ella är en internationell tjej som har en Australien-född mamma och en dansk pappa. Förhoppningen är att hon ska bli min avelshona så småningom.

Jag tycker det är roligt att åka på utställningar ibland och träffa andra katter och deras ägare. Att få beröm och konstruktiv kritik av en duktig domare är nyttigt när man som jag är ny i uppfödarvärlden. Ännu viktigare är dock att man lär känna andra utställare och uppfödare! Går det bra för ens katter är det förstås en bonus men lika roligt är det att träffa andra med samma kattintresse som en själv.